Tillbaka i Uppsala
Vi åkte direkt till min lilla studentlya och lämnade alla saker och sen åkte vi till Ica. Det blev ju inte billigt direkt, men jag köpte ju en del tvättmedel och så också. Men inget onyttigt! Nix, kaviaren lät jag bli. Överhuvudtaget så äter jag något bättre uppe i Uppsala än hemma i Norrköping. Det blir inte lika mycket småätande. Har väl blivit en del tröstätande i sommar också, för jag väl lov att erkänna. Om det är något jag kan, så är det att tröstäta... Men nu får det vara slut på det!
Får se hur det blir imorgon i skolan. Ska bli kul att träffa alla kompisar!
Puss!
Dagens låt: "Sleeping in" med The Radio Dept.
Imorgon bär det av norrut
Om jag ska vara helt ärlig, så känner jag inte alls för att åka upp till Uppsala och börja plugga igen. Jag har bara inte lust. Det är liksom inget som lockar. Klart att det ska bli kul att träffa alla vänner igen! Men det är bara det som lockar... Vet inte om det kanske vänder när jag kommer igång igen, kanske.
Spelar Ane Bruns "Sleeping by the Fyris River" på repeat just nu för att försöka peppa mig själv. Det funkar så där...
Later!
Beroende av i augusti: "The Twilight Saga" som ljudböcker. Kan bara inte sluta lyssna!
Strålning dag 19
Mitt förra inlägg handlade om att det började att bli värre för mamma. Hon kunde inte få i sig så mycket mat på grund av värken i halsen och svalget. Vi pratade med smärtsjuksköterskan om det, och bestämde att om det fortsatte skulle mamma få starkare morfinplåster. Men nu har det vänt!
Mamma har inte alls lika ont längre, och har börjat äta mer. Det känns väldigt bra! Jag märker på henne att hon är piggare och inte lika sliten. Mamma pratade med en av sjuksköterskorna som sköter strålningen om det här. Enligt sjuksköterskan har vissa patienter med liknande fall som mamma känt samma; att det i slutet av strålningen har blivit bättre. I vissa fall har det fortsatt så även efter strålningen, istället för att bli sämre som det ofta kan bli. Det låter väldigt bra, tycker jag. Men precis som mamma så vågar jag inte hoppas på nåt. Det är bättre att förvänta sig det värsta, så att man inte blir besviken sen.
På onsdag är det sista dagen för mammas strålningen. Förstår att mamma ser fram emot det. Det tar ju en hel del på krafterna att åka fram och tillbaka till Linköping varje dag. Det tar ju ändå ca 40 minuter enkel resa. Sen väntar några veckors vila, innan det är dags för operationen.
More later!
Dagens låt: "Loving is really my game" med Brainstorm.
Nu har helvete börjat...
För värken i halsen har hon fått en del medicin, nu senast morfin. Det är ju inga starka grejer än, men samma dag som hon tog morfinen märkte man att hon blev väldigt dåsig. Var lite orolig för att hon skulle må väldigt illa av det också, men det var inte värre än vanligt. Skönt det. Hon har fått morfin i form av plåster som hon sätter på armen. Detta för att hon inte ska behöva svälja det. Hade ingen aning om att det fanns, men det är ju perfekt för folk som av olika anledningar inte vill/kan svälja tabletter. Hon har ju andra mediciner i tablettform, men en tablett mindre är bra. Plåster sitter på i tre dagar, sen byter man till ett nytt. Tyvärr så har det enligt mamma inte hjälpt så mycket med värken, så hon har fått starkare morfin nu. Får sen hur det funkar.
Nu börjar det alltså att gå nedför. Och det kommer det att fortsätta att göra i några veckor. Effekten av strålningen är ju lite förskjuten, det tog ju ca 10 dagar innan den började verka. Känns ju lite sådär att behöva åka tillbaka till Uppsala och vara 2,5 timme bort ifrån mamma närmast tiden... Men det löser sig. Hon har ju Moster Anka också som hon kan prata med som tur är.
To be continued....
Dagens låt: "Cryin'" med Adam Lambert. Karln kan ju sjunga!
Strålning dag 12
nu.
Jag var med mamma på sjukhuset idag. Fick vara med på strålningen för första gången. Kändes bra att ha sett det, så man vet lite mer om vad mamma går igenom. Själva strålningen går till så att mamma får ligga på en bänk, och sedan sätter sjuksköterskorna på en mask över hennes ansikte (som förövrigt är mintgrön...). Därefter går syrrorna (och jag) ut ur rummet och sen sätts strålningen igång. Maskinen snurras sedan runt, för att stråla i olika vinklar. Det är tydligen detta som gör att strålningen kan koncentreras mer på tumören. Det hela gick faktiskt väldigt snabb, ca 15 minuter. Men förstår att mamma tycker att det är lite skrämmande, när huvudet sitter fast så där. Men hon verkar ha vant sig vid det nu.
Efter strålningen gick vi till tandläkaren. Mamma har börjat få blåsor i munnen nu, som måste hållas koll på så att de inte blir infekterade.
Sen var det möte med en dietist. På grund av att mammas salivproduktion har minskat ,så har hon lite problem med att äta. I alla fall vissa typer av mat. Så hädanefter kommer det att bli mer lättuggad mat och kosttillskott. Hon har gått ner en hel del i vikt redan, så det gäller att hålla lite koll på henne, så att hon får i sig mat. Men förstår att det är lite problematiskt för henne att äta, när det känns som om hon har taggtråd i halsen och en grustorr mun. Dessutom så känner hon inte smaker längre... Stackars mamma...
Nu har hon alltså gått igenom hälften av strålningen. Och hon kommer att bli sämre snabbt nu. Det känns väldigt självklart för mig därför att vara kvar hemma så länge som möjligt. Kommer nog att åka upp till Uppsala dagen innan första kursen börjar. Mamma tycker att jag ska åka upp några dagar innan. Hon verkar ha lite dåligt samvete för att jag "måste" stanna kvar hemma, vilket jag tycker är urlöjligt av henne. Jag vill vara hemma med henne!
To be continued....
Dagens låt: Egentligen ingen låt. Har lyssnat en massa på "På Minuten" på sistone. Ska definitivt gå och lyssna på det live i höst!
Slang i magen
Det hela gick bra, och mamma fick åka hem idag efter dagens strålning. Överläkaren ville först inte låta henne åka, han ville att hon skulle lära sig ta hand om slangen först och ta igen sig lite. Men eftersom vi ska fira Acke imorgon så fick hon åka hem. Acke, den lilla skiten, fyller ju 18 år på söndag! Inte illa det. Mer om det på söndag!
Imorgon är sista dagen för mig på sommarjobbet! Känns så skönt! Har hunnit tröttna rejält på alla dumma turister.
Later!
Dagens låt: "Change" med The Legends
Strålning dag 5
Främst är det salivproduktionen som har ändrats, hon har mindre saliv. Detta innebär ju att ens munhygien blir sämre, och det är lätt att man får överskott på en massa bakterier. Detta i sin tur innebär att andedräkten försämras. Mamma är jätte nojig över det, och frågar hela tiden om det. "Har jag jätte dålig andedräkt nu? Jag kan sätta mig lite längre ifrån dig." Och så vidare. Hehe, lite fånigt kan man ju tycka. Men småsaker är ju lätt att reta upp sig på. Hon har börjat använda munsköljen hon fick säkert åtta gånger om dagen. Dels för att få bättre andedräkt, och skydda tänder, och dels för att det bedövar lite.
Hon har även börjat få blåsor i munnen. Och då är det ju extra viktigt att man tar hand om hygienen. För om blåsorna blir infekterade, då är det inte roligt.
Jag märker också att strålningen tar allt mer på hennes energi. Hittills har hon bara strålats på förmiddagen, och när hon och pappa sedan har kommit hem har hon de senaste gångerna fått sova middag några timmar.
Tyvärr kommer det här ju bara att bli värre och värre... Men än så länge är det inte så farligt. Hon har varit på jobbet en del och kommer nog att fortsätta jobba lite halvdagar så länge hon orkar. Det tycker jag hon ska göra. Hon behöver lite annat att tänka på.
To be continued....
Dagens låt: "Careless Love" med Camera Obscura
Musik som jag associerar med platser/händelser
Jag har pendlat en hel del, både till och från skolan och till och från jobb. Och då lyssnar jag i stort sett alltid på musik. När jag har hittat någon skiva eller låt som jag älskar blir det oftast att jag lyssnar på den om och om igen. Därför har det blivit så att det finns vissa låtar/skivor/artister som jag förknippar med vissa saker.
Norah Jones första skiva (Come Away With Me) till exempel, köpte jag när jag var på språkresa i England, 16 år gammal. När jag lyssnar på den skivan idag tänker jag jämt tillbaka på de tre veckorna i lilla staden Torquay. De små bussarna man åkte med in till stan, alla utflykterna, det (oftast) varma vädret och sommarflörten... Allt kommer liksom tillbaka som om det var igår jag var där. Låter det fånigt? Har ni inte insett vid det här laget att jag är lite fånig? Eller snarare att vissa av inläggen är det i alla fall. Hehe...
Numera lyssnar jag inte så mycket på The Ark, men i högstadiet/början av gymnasiet gjorde jag det. När jag satt på bussen eller tåget till och från sommarjobbet i Kolmården, lyssnade jag mycket på dem. Varje gång jag lyssnar på The Arks första album kommer jag att tänka på den där pinsamma händelsen en dag på tåget från jobbet. Vi behöver ju inte ta hela historien nu, men självklart var den mensrelaterad...
Spelar du Paolo Nutini för mig kommer jag definitivt att tänka på alla kalla morgonar jag gick till Ångström eller BMC förra vårterminen.
Upptäckte idag när jag stod och väntade på bussen hem ytterligare en artist/grupp som jag associerar med en plats. För mig är The Radio Dept = Uppsala. Det är inte någon speciell plats eller händelse. Bara Uppsala.
Later!
Dagens låt: "The Room" med The Radio Dept
Strålning dag 1
Igår var mamma på sjukan för att göra sista förberedelserna inför strålningen som började idag. Så här efter första dagen, så kan jag ju säga att det kommer att bli jobbigt för mamma med strålningen. Det är inte det att det gör ont. Enligt mamma känns det inget. Det som är jobbigt för henne är att hon måste ha den där masken för ansiktet, plus att själva masken sitter fast i bänken hon ligger på (!). Så hon måste ligga blixtstilla under ca 20 minuter. Hon kan liksom inte röra någonting på huvudet. Kan förstå att det känns jätte jobbigt... Hon har som tur är fått lugnande som hon kan ta. Men som hon sa, det hjälper ju inte riktigt ändå. Rädslan finns ändå där.
Enligt pappa, som ju har varit med och pratat med läkarna, så har de en ny "maskin" till strålningen (kan man kalla den för maskin? jaja, grejen, saken, manicken..). Det är tydligen någon ny teknik som de använder, som bara används på några få sjukhus runt om i världen. Pappa förklara det som att det liksom sitter luckor i linsen som öppnas. Detta gör att man inte måste hålla på och flytta på utrustningen hela tiden. Dessutom utsätts inte ställen som är friska för lika mycket strålning. Låter bra, tycker jag! Har försökt hitta info om det på internet, men inte hittat nåt. Google har inte varit min vän idag alls...
Nu på kvällen har mamma och jag suttit och provat ut lite näringsdrycker som mamma ska äta/dricka sen. Det är drycker med sjukt mycket kalorier med alla möjliga smaker som hon har fått hem. Hon kommer att få det på recept, så då måste hon ju veta vad hon vill ha. Vi provade en med choklad (helt klart godast av de tre), jordgubb (enligt förpackningen jordgubbssmak men det smakade egentligen ingenting) och en äppel yoghurt. Eller yoghurt och yoghurt, helt ärligt så såg det ut som spyor. Smakade lite bättre än spyor faktiskt, men inte mycket bättre...
To be continued....
Dagens låt: "Ain't Nothing like the Real Thing" med Marvin Gaye och Tammi Terrell
PS letar febrilt efter en lila palestina sjal till ett vettigt pris. Nån som vet vart jag kan få tag i en?
Ny väska införskaffad!
Har tittat väldigt mycket på internet för att hitta någon väska som var tillräckligt stor i botten. Till slut hittade jag en så snygg väska på Nike, som man själv får bestämma färgerna på. Nikes väska skulle gå på över 800 spänn, med frakten inräknad, och det tyckte jag väl var lite saftigt. Så när jag var på stan idag gick jag in i en av väska affärerna, som brukar ha den här typen av väskor. Hittade en snygg puma väska, som var stor och bra. När jag väl hade bestämt mig för att köpa väskan (vilket så klart tog några timmar...) så fick jag beslutsångest igen, över om jag skulle köpa den i svart eller grönt. Det fick bli svart till slut. Det är lite mer neutralt, och risken är inte lika stor att jag ångrar färgen om några år.
Så om ni ser nån med stor rumpa, stort blont, hår och en stor svart puma väska; då är det jag! hehe ;)
Later!
Dagens låt: "The Last of the Famous International Playboys" med Morrissey.
