Tänkte tipsa om en feel-good film som jag såg för inte så länge sedan.

Det hela utspelar sig i England på 1970-talet. Huvudpersonerna Freddie, Bruce och Snork bor i den lilla hålan Cemetery Junction och tillbringar dagarna på tråkiga jobb och kvällarna med att dricka, slåss och ragga tjejer. När Freddie stöter på sina barndomskärlek Julie inser han att världen utanför byn är fylld av möjligheter.

Filmen är gjord av en av mina favorit-duetter: Ricky Gervais och Stephen Merchant (the Office, Extras, The Ricky Gervais Show etc.). Gervais spelar rollen som Freddies pappa och även Merchant har en liten, liten roll.

Filmen är inte jätte bra, om jag ska vara helt ärlig. Det finns en hel del klichéer med som gör att det känns… jag vet inte, men det stjälper snarare än hjälper. Det snygga, coola killen som älskar att slåss; tjockisen som är dum i huvudet osv… Andra nackdelar är skådespeleriet som emellan åt känns lite halvdant.

Men det finns ju en hel del bra med filmen också. Det finns flera fina scener, som nästa gjorde mig tårögd. Dessutom gör Ralph Fiennes en briljant insats!

En film som är perfekt att se en regnig höstdag med en kopp te och en stor, mysig filt om sig.

 

År 1774 blir Georgiana (Keira Knightley) bortgift till Greven av Devonshire (Ralph Fiennes). Hon inser ganska snart att greven endast har gift sig med henne för att få en son, en arvinge. Efter 2 döttrar och ett antal missfall är hennes relation med greven allt annat är kärleksam. När Georgiana får reda på att greven har en affär med hennes vän Bess Foster, blir Georgiana helt förkrossad.

Georgiana gjorde på sin tid sig känd inom politiken och som en modeikon. Självklart får hon till en liten romans också. Men jag ska inte avslöja mer än så.

Keira Knightley spelar "som vanligt" den unga kvinnan i 1700-tals miljö, inget nytt där. Har hon överhuvudtaget spelat i några andra filmer än kostymdraman? Det har hon så klart gjort, men det är ju främst för kostymdraman som hon har blivit känd. Keira gör ett bra jobb som vanligt, även om karaktären känns lite... 2-dimensionel. Men det är bara min åsikt.

I övrigt så är filmen helt klart sevärd. Visuellt sett är filmen storslagen vad gäller kostymer och peruker. Precis som det ska vara i ett kostymdrama. Blanda sedan det med intriger, krossade hjärtan och förbjuden romantik, och du har en väldigt bra film att se en lördagskväll.

Tyckte det var dags för ett litet filmtips...

Japan år 1929. 9-åriga Chiyo och hennes syster säljs av sin pappa till ett geisha hus i Kyoto. Väl i staden separeras de två flickorna och Chiyo får klara sig utan sin äldre syster i den grymma världen bland geishor. Under filmens gång får man följa hennes vardag bland geishor.

"En Geishas memoarer" är baserad på en bok. Jag läste boken för många år sedan, men tyvärr kommer jag inte ihåg tillräckligt mycket av den för att kunna göra en jämförelse. Det jag kommer ihåg var att boken var ungefär lika lång som de fantasy böcker jag brukar läsa, dvs 500-700 sidor. Så jag antar att storyn har skurits ner väldigt mycket. Och att vissa delar har ändrats för att passa in i filmen, som det så klart blir när böcker ska göras till filmmanus.

Jag fascineras otroligt mycket av Asien. Jag älskar de (tyvärr väldigt få) naturbilderna i filmen. Miljön och kulturen överhuvudtaget är otroligt intressant. Geishor är ju så otroligt japanskt. Om jag någon gång skulle få råd (fat chance) att åka till Japan skulle jag vilja dricka te med en geisha under ett blommande körsbärsträd. Så vackert...

Tillbaka till filmen... Så här i efterhand är jag lite besviken över att de pratade engelska genom i stort sett hela filmen. Den utspelar sig ju i Japan. Och att japanerna talar engelska med varandra känns väldigt... konstigt. Anledningen till detta kan ju vara att det är en amerikansk produktion. Och att alla skådespelare inte är japanska... Men i alla fall.

Historien är otroligt fängslande och jag satt som förtrollad under hela filmen. Ett annat stort plus med filmen är det magiska soundtracket. John Williams har gjort musiken, och då kan det ju inte bli annat än bra.

Behöver jag nämna att filmen vann 3 Oscars 2006? Filmen vann 3 Oscars 2006.



På återseende!