Här kommer ett litet filmtips inför helgen!

I England finns en by vid namn Wall. Byn har fått sitt namn efter den mur som går runt. Varför muren finns där, vet ingen, men det sägs att det bortom muren finns ett magisk land. Tristan Thorn går med på att bevisa sin kärlek för kvinnan han älskar genom att färdas bortom muren och hämta en fallen stjärna. Stjärnan visar sig vara en kvinna vid namn Yvaine. De påbörjar ett äventyr tillsammans, jagade av en häxa och prinsar.

Den här inledningen kanske inte låter så orginell eller intressant. Men om jag tillägger att filmen är baserad på Neil Gaimans roman Stardust, så låter det förhoppningsvis mycket bättre. Jag läste boken för länge, länge sedan, och blev väldigt positivt överraskad, som jag brukar bli av Neil Gaimans böcker. Det är en väldigt originell historia, med många överraskningsmoment. Som det oftast är när böcker filmatiseras, så kan man inte riktigt jämföra boken och filmen, det är så mycket som oftast måste ändras för att funka på vita duken. Och så är även fallet här. En hel del är ändrat, borttaget och tillagt. Robert De Niros karaktär, till exempel, är inte med i boken. Men det var ett bra tillägg.

Filmen är riktigt bra. Det har nu nog förstått att jag tycker. Tyvärr finns det en sak som drar ner mitt betyg rejält; musiken. Filmmusik är väldigt viktigt, det är en otroligt stor del av hela upplevelsen. Musiken i Stardust hade kunnat vara så bra! Men tyvärr så är musiken så otroligt lik den i The Lord of the Rings, att man inte riktigt orkar lyssna. And that is a huge mistake.

Tristan Thorn spelas av Charlie Cox och Yvaine av Claire Danes. Både är riktigt bra i filmen. Som tidigare nämnts är även Robert De Niro med. Även Michelle Pfeiffer har en stor roll. Hennes tolkning är jag dock inte så förtjust i.

OBS!! SPOILER VARNING, HAR DU EJ SÄTT FILMEN SÅ LÄS INTE DETTA INLÄGG!!! OBS!!

Nu har jag äntligen sett Avatar! Efter allt jag har hört om filmen från vänner som sett den så tyckte jag att det var en film som förtjänade att ses på bio. Eller i alla fall på storbild och med ordentligt ljud. Eftersom jag inte har något av dem, så fick det bli en tripp till biografen. Och det ångrar jag absolut inte.

Själva storyn är ju inte så orginel, direkt. Amerikanerna kommer till en ny planet och tycker som vanligt (min åsikt i alla fall) att de är bäst och vackrast av alla, och därför har rätt att göra precis som de vill med allt och alla. Så klart finns det en hjälte med som försöker rädda de oskyldiga tillsammans med sitt gäng. Och så klart blir han kär i en brutta, som är dotter till de styrande bland det inhemska folket. Och så klart förråder han dem. Men självklart kommer han tillbaka och visar att han är störst, bäst och vackrast och vinner tillbaka donnan. Hallelulja...

Det största med filmen är ju såklart dataanimationerna. Jag har aldrig sett så verkliga animationer! Det var väldigt många gånger som jag inte kunde se skillnad på det verkliga och animationerna. Kudos, to you!

När det gäller animationer är det två saker som jag brukar titta på; eld och vatten. Båda är väldigt svåra att få till, så att de ser verkliga ut. Men i Avatar fick de till det väldigt bra - inte perfekt, men väldigt bra.

Som naturvetare så blev jag ju lite förvånad över de svävande bergen. Visst, det nämdes i filmen att gravitationen var låg på planeten, men det verkade ju inte påverka människorna. Detta innebär alltså att bergen måste ha lägre densitet än människorna för att de ska kunna sväva. Vilket inte kan funka!!! Eller det kanske finns någon smart person som har ett vettigt naturvetenskapligt svar på detta? Ja, jag vet, det är film, men i alla fall! Come on!

I slut ändan drar storyn ner lite på betyget, som i slutändan blir:



Dagens låt: "Us" med Regina Spektor.

Later!