Tredje cytostatikabehandlingen
Idag har mamma genomgått sin tredje cellgiftsbehandling. Det gick okej, inga konstigheter mot föregående gång.
Behandlingen med cellgifter tar ganska många timmar för mamma. Det börjar med att hon får antikroppar, vilket tar sin lilla tid. Därefter får hon koksaltlösning (NaCl, helt enkelt). Sen är det dags för själva cytostatikan. Det hela avslutas sedan med ytterligare koksaltlösning. Koksaltlösningen får hon för att skölja ur njurarna, så att de inte tar stryk. Att behöva göra en njurtransplantation mitt i allt vore ju ingen höjdare precis...
När mamma och pappa kom hem för några timmar sen, bad mamma mig att komma ut i vardagsrummet för att hon ville prata om hur det hade gått idag. Hon började med att säga att jag inte skulle börja oroa mig direkt, utan bara lyssna på henne för det skulle komma något positivt till slut. Okej, tänkte jag… Klart att man blir lite orolig i alla fall, det går liksom inte att låta bli efter allt som har hänt. Hon berättade att hon sedan ett par veckor tillbaka hade känt något långt bak på tungan och fram på tungan. Därför hade hon idag under behandlingen bett om att få prata med onkologen, vilket hon hade fått göra till slut. Hon hade berättat för doktorn om det hon kände, och han sa att det hon kände fram på tungan bara var en konsekvens av att tungan hade klämts till länge, inte någon tumör. Det längre bak var troligen inte heller någon tumör, och om det mot all förmodan skulle vara det skulle cellgifterna komma åt det snabbt, på grund av att det är så många blodkärl i tungan.
Mamma blev så klart väldigt lättad över att få höra det. Speciellt med tanke på att hon inte hade berättat det här för någon förutom pappa, som hon berättade det för strax innan jul. Jag kan ju tycka att mamma borde ha berättat det för mig, men hon är ju så envis med att försöka skydda mig från så mycket som möjligt. Hon sa att hon inte ville oroa mig, och det kan jag ju förstå. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det är något mer som hon inte har berättat för mig…
Läkaren hade även tagit en titt på såret hon har vid halsen, som ju inte har läkt efter operationen på grund av tumören som trycker upp det. Även han tycker att det har gått ner en hel del, precis som jag. Och det är ju ett gott tecken!
To be continued...

Julträff med Norrköpings-brudarna
Har precis kommit hem efter flera timmars fikande med läraren och bonden. Det var ett tag sen vi sågs, så vi hade en hel del att prata om. Tiden rann iväg ganska snabbt, som den brukar när vi träffas. Det blev en väldigt trevlig eftermiddag, med en jäkla massa skitsnack. Men det blev även en hel del seriöst diskuterande om allt mellan himmel och jord.
Det vi diskuterade mest var faktiskt släktforskning. Ett väldigt intressant ämne, tycker jag. Har faktiskt flera gånger seriöst funderat på att börja. Det är bara lite klurigt att veta var man ska börja, och hur man ska göra. Speciellt om man av olika anledningar inte har någon att fråga om saker, utan måste förlita sig på kyrkböcker och så vidare.
Min mammas sida av släkten kan det nog gå ganska lätt att forska om, ialla fall till en början, eftersom både morfar och mormor gärna berätta om deras sidor av släkten. Hoppas jag får rumpan ur vagnen snart, så att säga, och sätter mig ner med dem någon dag och ber dem berätta lite mer. Ska då se till att faktiskt skriva ner saker och ting också, så att man har det på papper.
Jag tycker det är väldigt intressant med sånt här, vilket jag absolut inte är ensam om. Klart man vill veta saker om ens släkt historia. Och någon dag ska jag verkligen ta tag i det.
Vi prata så klart en massa minnen också, från tiden när vi gick i samma klass. Nostalgitripp! Man blir ju lite nyfiken på vad de andra i klassen från den tiden gör nu. Men de två är de enda jag har kontakt med nu för tiden.
More later!
Dagens låt: "When I Leave" med Elin Sigvardsson.

Ny design!
Nu har jag suttit o knåpat flera dagar för att fixa till bloggens utseende lite. Tycker det är roligt att sitta o pilla med sånt. Är faktiskt rätt så nöjd! Just nu i alla fall... hehe, jag kommer säket att ändra designen om en månad igen.
Har även fixat till mammas blogg. Ta o kika vetja!
http://susanneplus.blogg.se/
Dags för lite plugg innan det är läggdags.
Later!
Dagens låt: "Monsters" med Hurricane Bells

God jul!
GOD JUL!
Albumet med julsånger man EJ får missa: Phil Spectors "A Christmas Gift For You". I simply can't get enough!

Nej, nu åker det snart av!
Har gått o tänkt att jag skulle göra nåt nytt med mitt hår i några månader nu. När vi fick reda på att mamma skulle börja med cytostatikabehandling (finare ord för cellgifter, min anm), så gjorde jag en pakt med mig själv. Om mamma skulle tappa håret på grund av det, skulle jag klippa av mig håret. Rejält. Sen fick jag redan på att det idag faktiskt snarare är undantag än regel att folk tappar håret av cellgifter. Och att mamma med stor sannolikhet inte skulle tappa håret av den cytostatikan som hon får. Jag kommer troligen inte att klippa av mig håret med andra ord. Eller?
Jag har tänkt en hel del på det här. Mammas cancer är ändå en stor förändring i mitt liv, så varför inte matcha det med ny frisyr? Låter det konstigt? Kanske det... Nej, jag tycker faktiskt inte att det är det.
Berättade för pappa nyss att jag tittade på bilder på olika frisyrer på internet.
"Jaha, men du ska väl inte klippa dig mycket, va? Typ, några centimeter?"
"Nja, kanske snarare 10 cm, pappa."
Han såg helt förskräckt ut. Tur att jag inte sa jag funderade på att klippa mig kortare än mamma... Vad är det med killar och att de tycker att alla tjejer ska ha jättelångt hår? Kommer ihåg i tvåan i gymnasiet, när jag klippte bort ca 20 cm av mitt hår. Min dåvarande pojkvän blev helt förstörd när han såg det.
Jag har alltid varit så stolt över min tjocka, långa guld man. För några månader sen hade jag slagit ner den jäveln som kom nära mitt hår med en sax utan att först svära på sin farmors grav att h*n inte skulle klippa mer än 3 cm. Nu bryr jag mig inte längre. Vafan, det växer ut igen.
Måste leta vidare o se om jag kan hitta nåt snyggt.
Jag återkommer!

Cancer och julen
Jag är ganska traditionell när det gäller julen. Det ska vara en massa julpynt med stora jultomtar och en massa glitter. Dagarna precis innan dopparedagen ska det julbakas och lagas julskinka och köttbullar. Och, icke att förglömma, granen ska kläs. När det gäller granen dock, så är jag inte så traditionell. Det blir olika glitter och kulor varje år, beroende på vilka färger jag känner för.
När cancer och jul blandas blir julen inte riktigt densamma. Mamma kan inte äta så mycket riktigt mat än, och tycker det är jobbigt med matprogram och när vi lagar mat som hon älskar, men inte kan äta än. Så det blev inget julbakande iår. För jag vill inte att mamma ska bli ledsen när jag står och lagar knäck, som hon inte kan äta. Julskinka och köttbullar blir det förvisso, men inte lika mycket som tidigare år.
Det kommer troligen inte heller bli så att man vaknar av att mamma väcker en på julaftonsmorgonen för att hela familjen ska äta julgröt.
Mamma är lite känsligare av sig nu än för ett år sedan. Och med all rätt, att ha cancer is a pain in the ass, obviously. Så man får akta sig lite för vad man säger. Sa något häromdagen om att jag tycker att vi kanske ska skippa julklappar nästa år. Och mamma öppnade munnen för att säga något, och att sedan vägra berätta vad hon tänkte på. Först förstod jag inte riktigt vad det var som var fel, tills hon började gråta. Aha, hon tänkte "om jag är vid liv då". Det är la klart som fan du är! Positiva tankar, morsan!
Blandningen av cancer och julen sucks. Big time. Men, som mamma har sagt flera gånger efter att hon har läst olika bloggar om andra som har cancer; det finns folk som har det värre. Så sant som det är sagt.
More later!
Dagens låt: "Frosty the Snowman" med The Ronettes. Jag älskar tjejgrupper från 50- och 60-talet!

Då var det julpyntat o fint!
Har precis städat klart och julpyntat i mitt rum. Och städandet tog några timmar, ska jag säga. Det var inte det att det var jätte skitit i mitt rum, utan snarare att en massa saker som jag lagt på golvet skulle plockas upp och läggas på sin rätta plats... Men nu är det klart!
Eftersom jag har så litet rum, och dessutom inte har bott själv så länge, så har jag tyvärr inte så mycket julgrejer. Men det ska det bli ändring på! Tänkte åka ner till stan imorgon och köpa lite glitter och se om jag hittar nån relativt billig, stor tomte.
Här kommer några bilder!
Enjoy!
Dagens jullåt: "All Alone On Christmas" med Darlene Love
