Nu går det framåt
I helgen var det Norrköping som gällde igen. Det var skönt att få se att det börjar gå framåt för mamma ordentligt.
Det var flera saker som hände i helgen. Den största händelsen var att de satte för tracken på mamma, vilket innebar att hon kunde börja andas genom munnen och näsan, och också att hon kan prata. Eftersom tungan fortfarande är rätt så svullen kan hon inte röra den så mycket. Detta innebär att hon pratar otydligt, MEN HON PRATAR! Känns så skönt, för det märktes på henne att hon tyckte att det var så skönt att bli av med den.
Pratade med pappa nyss och det har gått ytterligare framåt med tracken. Idag tog läkarna bort den helt. Fick ett sms av mamma, där hon skrev att nu är det glädjetårar istället. Skönt!
Vidare så har de trappat ner på morfinplåstren, eller snarare hon får en lägre styrka på dem. Detta innebär att hon är lite klarare i huvudet och inte lika dåsig. Med andra ord; hon är piggare. Det märktes verkligen. Hon är uppe mer och går, till och med ute. Pappa och jag tog mer henne på en kort promenad runt sjukhuset i lördags. Hon var trött efteråt, men hon tyckte ändå att det var skönt att komma ut och röra på sig. Mamma är ju pratglad av sig annars, och i och med att hon nu är piggare har hon mer att säga. Hon skrev så penna glöd i helgen. Det blir lite andra "konversationer" då.
Bland annat så "pratade" vi - eller hon skrev och sa några få ord och jag pratade - om hennes känslor just nu. Om hur viktigt det är att se positivt på det hela och blicka framåt. Att se sig vid målet, så att säga. Och hur viktigt det också är att man tillåter sig att också ha svackor då man inte är lika positiv. Det måste man få ha också. Hon skrev att det var mest negativa tankar i alla fall, och hon kunde inte koncenterar sig på så mycket. Hon har fått en massa tidningar av folk, men hon har knappt bläddrat igenom dem. Men i och med att de tog bort tracken idag så tror jag att hon börjar tänka mer positivt. Jag hoppas i alla fall det.
Dags att fortsätta plugga
To be continued...
Dagens låt: "We are the champions" med Queen
Det går åt rätt håll
Var i Norrköping i helgen igen, främst för att träffa mamma. Var skönt att få se henne igen.
Skillnaden från förra helgen var påtaglig. Hon är piggare, de har tagit bort dränaget och katetern och svullnaden har gått ner. I torsdags hade pappa med sig hennes dator, och i fredags när vi kom dit kom datorn fram ganska snabbt. Hon kan inte riktigt använda båda händerna för att skriva, men det går ju för det mesta snabbare att skriva på datorn än för hand. Mobilen har kommit fram också, så jag har sms:at med henne en del.
I lördags var jag hos henne en längre stund. Moster Kajsa och jag var där och tvättade håret på henne. De har ett speciellt rum på avdelningen där det finns ett sånt där "handfat" som frisörer har för att tvätta håret på kunder i. Mamma är inte fullt rörlig i armarna, så hon kan inte tvätta håret själv. Plus att ett av snittet går upp en bit bakom örat, och däri får det inte komma schampo. Hon tyckte det var riktigt skönt att få håret tvättat, men hon var helt slut efteråt.
Det blev ett litet familjemöte också. Några av sjuksköterskorna hade sagt till mamma att de tyckte att hon hade lite för många besökare, att hon istället borde fokusera på läkningen. Kan ju förstå att det är trevligt med besök, men förstår sjuksköterskorna. Speciellt när jag hörde att morfar och mormor hade varit där varje dag i veckan, och det var inga en-timmars besök utan tre timmar. Lite väl långt! Och när morfar hörde att mamma var uppe och gick lite, så skulle han ju få upp henne på mini promenader också. Visst, det är bra för henne med korta turer typ två gånger per dag, men inte fyra på tre timmar! Ja, han menar väl väl, men va fan man får väl tänka till lite innan. Hon har precis genomgått en 10 timmars operation.
Familjemötet var det ja... Jo, Kajsa, jag och pappa bestämde oss för att prata med mamma om det här, och helt enkelt göra upp ett besöksschema som bara inkluderade släkten den här veckan. Hoppas att alla håller sig till det! Det är ju för mammas skull.
To be continued...
Dagens låt: "Starlight" med Muse
Skillnaden från förra helgen var påtaglig. Hon är piggare, de har tagit bort dränaget och katetern och svullnaden har gått ner. I torsdags hade pappa med sig hennes dator, och i fredags när vi kom dit kom datorn fram ganska snabbt. Hon kan inte riktigt använda båda händerna för att skriva, men det går ju för det mesta snabbare att skriva på datorn än för hand. Mobilen har kommit fram också, så jag har sms:at med henne en del.
I lördags var jag hos henne en längre stund. Moster Kajsa och jag var där och tvättade håret på henne. De har ett speciellt rum på avdelningen där det finns ett sånt där "handfat" som frisörer har för att tvätta håret på kunder i. Mamma är inte fullt rörlig i armarna, så hon kan inte tvätta håret själv. Plus att ett av snittet går upp en bit bakom örat, och däri får det inte komma schampo. Hon tyckte det var riktigt skönt att få håret tvättat, men hon var helt slut efteråt.
Det blev ett litet familjemöte också. Några av sjuksköterskorna hade sagt till mamma att de tyckte att hon hade lite för många besökare, att hon istället borde fokusera på läkningen. Kan ju förstå att det är trevligt med besök, men förstår sjuksköterskorna. Speciellt när jag hörde att morfar och mormor hade varit där varje dag i veckan, och det var inga en-timmars besök utan tre timmar. Lite väl långt! Och när morfar hörde att mamma var uppe och gick lite, så skulle han ju få upp henne på mini promenader också. Visst, det är bra för henne med korta turer typ två gånger per dag, men inte fyra på tre timmar! Ja, han menar väl väl, men va fan man får väl tänka till lite innan. Hon har precis genomgått en 10 timmars operation.
Familjemötet var det ja... Jo, Kajsa, jag och pappa bestämde oss för att prata med mamma om det här, och helt enkelt göra upp ett besöksschema som bara inkluderade släkten den här veckan. Hoppas att alla håller sig till det! Det är ju för mammas skull.
To be continued...
Dagens låt: "Starlight" med Muse
Vaddå äta?!
När jag mår dåligt brukar jag alltid söka tröst i mat. Alltid, fram tills nu. Den här depressionen tacklar jag istället genom att inte äta. Självklart svälter jag mig inte helt, men jag tröstäter i alla fall inte. Det blir någon macka till frukost, och macka till lunch. Och så kanske en näve nötter eller en knäcke till middag. Och ingen däremellan. Inte särskilt smart jag vet, och det kan mycket väl förklara huvudvärken och illamåendet jag ofta har numera. Men jag har liksom ingen lust att äta... Det går liksom inte ner.
Man kan ju kanske tycka att jag borde ha gått ner i vikt eftersom jag inte äter. Men så funkar inte jag (tyvärr...eller...). Samlar väl på mig en massa vätska och bränner muskler istället.
Dags för sista pluggandet för dagen...
Later!
Dagens låt: "Crawling up a hill" med Katie Melua.
Man kan ju kanske tycka att jag borde ha gått ner i vikt eftersom jag inte äter. Men så funkar inte jag (tyvärr...eller...). Samlar väl på mig en massa vätska och bränner muskler istället.
Dags för sista pluggandet för dagen...
Later!
Dagens låt: "Crawling up a hill" med Katie Melua.
Efter operationen
Var hemma i Norrköping i helgen, för att träffa mamma efter operationen. Det blev några omtumlande dagar...
Mamma opererades i tisdags (6 oktober) i åtta timmar. Det var en stor operation, har några berättat i något tidigare inlägg om vad de gjorde. Först i fredags fick jag träffa henne. Pappa hade försökt förbereda mig, men det går inte riktigt att förbereda sig på något som man inte tidigare har varit med om...
Först och främst var mammas tunga så svullen att hon var tvungen att ha munnen öppen hela tiden. Tungan var väldigt sårig, förstår om mamma hade (har fortfarande) ont. Det var väl det värsta. Sen hade hon en massa slangar; det var dränaget i halsen och så vidare. Och så klart tracken i halsen. Plus att hon har blivit så smal, för att vara mamma. Huden var helt uttorkad på henne...
Min reaktion var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Hade förväntat mig att jag skulle titta på henne i några sekunder för att sedan vara tvungen att gå ut och gråta. Men det tog några minuter innan gråtattacken kom... Vet inte om jag ska se det som positivt eller negativt. Take your pick.
På grund av att tungan var så svullen och att hon hade tracken kunde hon inte prata, utan hade ett block som hon skrev på. Hon var riktigt trött och låg ner, så hon skrev liksom på allt hon redan hade skrivit så det var lite svårt att läsa ibland. Då gällde det att ha tålamod och snällt fråga om hon kunde skriva igen. Sen fick man i smyg flytta blocket allt eftersom hon skrev. Ibland, när det var små saker hon ville säga, så tog hon till teckenspråk. Varken jag eller pappa är så bra på charader, men till slut lyckades vi förstå henne.
Jag och pappa var och hälsade på fredag, lördag och söndag. Det som kändes bra i allt elände var att man faktiskt märkte hur hon sakta men säkert blev lite bättre. Hon var inte lika trött på söndagen som på fredagen, och tungan var inte lika svullen. Bra, det går åt rätt håll i alla fall.
Ska till Norrköping på fredag igen. Vill träffa henne så mycket som det går. Helst skulle man ju vilja flytta hem i några veckor, och skita i plugget. Men varken mamma eller pappa skulle gå med på det. Antar att det är bäst så här. Måste väl försöka ha ett eget liv också... eller nåt sånt...
To be contiuned...
Dagens låt: "I've got to see you again" med Norah Jones
Mamma opererades i tisdags (6 oktober) i åtta timmar. Det var en stor operation, har några berättat i något tidigare inlägg om vad de gjorde. Först i fredags fick jag träffa henne. Pappa hade försökt förbereda mig, men det går inte riktigt att förbereda sig på något som man inte tidigare har varit med om...
Först och främst var mammas tunga så svullen att hon var tvungen att ha munnen öppen hela tiden. Tungan var väldigt sårig, förstår om mamma hade (har fortfarande) ont. Det var väl det värsta. Sen hade hon en massa slangar; det var dränaget i halsen och så vidare. Och så klart tracken i halsen. Plus att hon har blivit så smal, för att vara mamma. Huden var helt uttorkad på henne...
Min reaktion var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Hade förväntat mig att jag skulle titta på henne i några sekunder för att sedan vara tvungen att gå ut och gråta. Men det tog några minuter innan gråtattacken kom... Vet inte om jag ska se det som positivt eller negativt. Take your pick.
På grund av att tungan var så svullen och att hon hade tracken kunde hon inte prata, utan hade ett block som hon skrev på. Hon var riktigt trött och låg ner, så hon skrev liksom på allt hon redan hade skrivit så det var lite svårt att läsa ibland. Då gällde det att ha tålamod och snällt fråga om hon kunde skriva igen. Sen fick man i smyg flytta blocket allt eftersom hon skrev. Ibland, när det var små saker hon ville säga, så tog hon till teckenspråk. Varken jag eller pappa är så bra på charader, men till slut lyckades vi förstå henne.
Jag och pappa var och hälsade på fredag, lördag och söndag. Det som kändes bra i allt elände var att man faktiskt märkte hur hon sakta men säkert blev lite bättre. Hon var inte lika trött på söndagen som på fredagen, och tungan var inte lika svullen. Bra, det går åt rätt håll i alla fall.
Ska till Norrköping på fredag igen. Vill träffa henne så mycket som det går. Helst skulle man ju vilja flytta hem i några veckor, och skita i plugget. Men varken mamma eller pappa skulle gå med på det. Antar att det är bäst så här. Måste väl försöka ha ett eget liv också... eller nåt sånt...
To be contiuned...
Dagens låt: "I've got to see you again" med Norah Jones
En liten uppdatering
Ringde pappa nyss för en uppdatering om hur det är med mamma. Han har varit på sjukan och träffat henne i några minuter. Hon var riktigt trött och svullen lite överallt, men speciellt i munnen och tungan. Kommer att ta ett tag innan hon kan andas helt själv och prata.
Enligt en av sjuksköterskorna på intensiven återhämtar sig mamma bra, och om det fortsätter så här kommer hon kanske bli flyttad till en annan avdelning redan imorgon eftermiddag. Som pappa sa, det är lite blandade känslor om det. Å ena sidan är det ju positivt, eftersom det innebär att hon läker. Å andra sidan så har de ju bättre koll på henne på intensiven en på den andra avdelningen där hon kommer att ha eget rum.
När pappa frågade mamma idag om jag och han skulle hälsa på henne på fredag eller lördag skrev hon på sitt block "båda". Så på fredag efter att pappa har slutat jobba ska vi ta en sväng till Linköping. Missförstå mig rätt nu, jag ser fram emot att träffa henne, och se med mina egna ögon hur hon har det. Men samtidigt bävar jag inför att se min mamma helt uppsvullen, oförmögen att prata, med en track i halsen och full med stygn i ansiktet... Det är ju ändå min mamma....
To be continued...
Dagens låt: "The Scientist" med Natasha Bedingfield (föredrar faktiskt hennes version framför orginalet med Coldplay)
Enligt en av sjuksköterskorna på intensiven återhämtar sig mamma bra, och om det fortsätter så här kommer hon kanske bli flyttad till en annan avdelning redan imorgon eftermiddag. Som pappa sa, det är lite blandade känslor om det. Å ena sidan är det ju positivt, eftersom det innebär att hon läker. Å andra sidan så har de ju bättre koll på henne på intensiven en på den andra avdelningen där hon kommer att ha eget rum.
När pappa frågade mamma idag om jag och han skulle hälsa på henne på fredag eller lördag skrev hon på sitt block "båda". Så på fredag efter att pappa har slutat jobba ska vi ta en sväng till Linköping. Missförstå mig rätt nu, jag ser fram emot att träffa henne, och se med mina egna ögon hur hon har det. Men samtidigt bävar jag inför att se min mamma helt uppsvullen, oförmögen att prata, med en track i halsen och full med stygn i ansiktet... Det är ju ändå min mamma....
To be continued...
Dagens låt: "The Scientist" med Natasha Bedingfield (föredrar faktiskt hennes version framför orginalet med Coldplay)
Det gick bra!
Har precis pratat med pappa. En av läkarna som var med och opererade mamma har ringt och sagt att operationen gick enligt planerna! Skönt, nu kan man pusta ut lite. Känner i mina axlar och ryggen att jag har gått och spänt mig. Har varit så nervös. Men nu känns det lite bättre. De hittade dock några små nya metastaser längs halsen. Men de var väldigt små och "uttorkade" vilket tydde på att strålningen hade verkat.
Vill verkligen att det ska bli fredag/lördag så jag får träffa mamma. Vi vet inte riktigt om det blir på fredag eller lördag som hon flyttas från intensiven. Pappa ska åka till sjukan imorgon och se hur hon mår. Så jag kommer nog att skriva imorgon med, med mer info.
To be continued...
Vill verkligen att det ska bli fredag/lördag så jag får träffa mamma. Vi vet inte riktigt om det blir på fredag eller lördag som hon flyttas från intensiven. Pappa ska åka till sjukan imorgon och se hur hon mår. Så jag kommer nog att skriva imorgon med, med mer info.
To be continued...
Dagen D
Idag opereras mamma. En åtta timmar lång operation. Och det är allt jag kan tänka på idag.
Hon lades in redan igår för att preppas, eftersom operationen började redan kl.7 imorse. Hon ringde mig igår kväll och var otroligt orolig och nervös, som hon har varit enda sedan hon fick reda på datumet för operationen. Och jag förstår henne. Det är en väldigt stor operation. Det är skrämmande....
De kommer att börja med att lägga ett snitt från mitten av läppen ner på hakan och vidare längs käken till ena sidan av ansiktet, för att sen komma åt metastaserna. Sen kommer de att klyva käken på mitten... Det känns fan inget vidare att skriva om det här just nu, eftersom det är det här de gör på henne idag... Sen kommer de att ta bort tumören under tungan med god marginal runt om den. För att fylla ut efter tumören tar de en stor bit hud med blodkärl från mammas vänstra arm och opererar in under tungan. Sedan tar de en hudbit från ena höften och sätter över det hål som blivit på armen.
Tiden efter operationen kommer att bli tuff, riktigt tuff. Mamma kommer troligen inte att kunna prata på ca två veckor, för att underlätta läkningen i halsen och munnen. Sen kommer hon att vara gipsad på vänster armen, för att "hålet" där ska kunna läka. Hon kommer att ligga på intensiven de tre första dygnen efter operationen. Sen kommer hon troligen att ligga på brännskadeavdelningen i några veckor efter det. Hur många veckor det blir beror så klart på hur snabbt hon återhämtar sig och huruvida några komplikationer uppstår eller inte. Förhoppningsvis inte...
Eftersom de gör så många snitt i ansiktet kommer hon troligen inte att se ut som sig själv på ett väldigt långt tag. Läkarna kommer ju att vara tvungna att skära av en del nerver, så det kan ju påverka hennes utseende. Men det känns inte lika farligt som det faktum att hon troligen kommer att ha talsvårigheter i upp till ett halvår efter operationen. Ett halvår!
Ska ringa till pappa om ett tag för att se hur operationen gick. Han får inte komma och hälsa på idag, så han kommer att ringa och se hur operationen gick...
Dags att försöka plugga igen. Försöka var det....
To be continued...
Dagens låt: "Heal Over" med KT Tunstall
Hon lades in redan igår för att preppas, eftersom operationen började redan kl.7 imorse. Hon ringde mig igår kväll och var otroligt orolig och nervös, som hon har varit enda sedan hon fick reda på datumet för operationen. Och jag förstår henne. Det är en väldigt stor operation. Det är skrämmande....
De kommer att börja med att lägga ett snitt från mitten av läppen ner på hakan och vidare längs käken till ena sidan av ansiktet, för att sen komma åt metastaserna. Sen kommer de att klyva käken på mitten... Det känns fan inget vidare att skriva om det här just nu, eftersom det är det här de gör på henne idag... Sen kommer de att ta bort tumören under tungan med god marginal runt om den. För att fylla ut efter tumören tar de en stor bit hud med blodkärl från mammas vänstra arm och opererar in under tungan. Sedan tar de en hudbit från ena höften och sätter över det hål som blivit på armen.
Tiden efter operationen kommer att bli tuff, riktigt tuff. Mamma kommer troligen inte att kunna prata på ca två veckor, för att underlätta läkningen i halsen och munnen. Sen kommer hon att vara gipsad på vänster armen, för att "hålet" där ska kunna läka. Hon kommer att ligga på intensiven de tre första dygnen efter operationen. Sen kommer hon troligen att ligga på brännskadeavdelningen i några veckor efter det. Hur många veckor det blir beror så klart på hur snabbt hon återhämtar sig och huruvida några komplikationer uppstår eller inte. Förhoppningsvis inte...
Eftersom de gör så många snitt i ansiktet kommer hon troligen inte att se ut som sig själv på ett väldigt långt tag. Läkarna kommer ju att vara tvungna att skära av en del nerver, så det kan ju påverka hennes utseende. Men det känns inte lika farligt som det faktum att hon troligen kommer att ha talsvårigheter i upp till ett halvår efter operationen. Ett halvår!
Ska ringa till pappa om ett tag för att se hur operationen gick. Han får inte komma och hälsa på idag, så han kommer att ringa och se hur operationen gick...
Dags att försöka plugga igen. Försöka var det....
To be continued...
Dagens låt: "Heal Over" med KT Tunstall
"Dagens låt" i augusti och september
Adam Lambert – Cryin’
Brainstorm – Loving Is Really My Game
Camera Obscura – Careless Love
Camera Obscura – Lunar Sea
Coldplay – Fix You
David Bowie – Cat People (Putting Out Fires)
David Bowie – Quicksand
Marvin Gaye och Tammi Terrell – Ain’t Nothing like the Real Thing
Morrissey – The Last of the Famous International Playboys
Pink – Bad Influence
The Legends – Change
The Radio Dept – The Room
The Radio Dept – Sleeping in
Lyssna och njut!
Bornholm och damsupé
Så var man tillbaka i Sverige igen. Kom hem fredags natt efter några dagars exkursion på Bornholm. Det var en trevlig resa med klassen. Fast om jag lärde mig så mycket nytt vet jag inte.
Vi körde ner från Uppsala till Ystad i minibussar. Vi fick välja innan vilken buss vi skulle åka i. Tur det, för jag hade definitivt inte velat åka med Malgo, kvinnan som är kursansvarig. Man hade ju hört en hel del om den här resan från de som går ett år över, och då speciellt om hur Malgo kör. Trodde så klart att de överdrev när de sa att de hade blivit omkörda av Malgo på E4 när de körde i 140 km/h. Hur fort körde inte hon då? Men de överdrev inte, snarade tvärtom. Hon gjorde en hel del tabbar på bornholm. Till exemepel en U-sväng i en korsning utan trafiklysen med en massa trafik, vilket resulterade i en hel del tutande och finger. Smart. Eller som att köra in på fel sida av vägen vid trafikljus. Och en massa andra saker. Själv åkte jag i "tjejbussen", som vi döpte den till utan att tänka på Micha eller Johan som satt med. O andra sidan gjorde Johan ett tanttest i en av tidningarna som jag köpte med mig (Tara för att vara exakt...) och det visade sig att han faktiskt är lite av en tant. Med andra ord passade han in bland oss andra. ;)
Under dagarna på Bornholm åkte vi runt på ön och kollade på sten (så klart). Hade säkert kunnat lära mig mer, men vi var 25 person som trängdes runt Malgo på blåsiga stränder. Jag hörde i stort sett hälften av vad hon sa för det mesta. Det hela gick ju ut på att vi skulle kolla på sedimentära bergarter, och det är ju inte riktigt det jag tycker bäst om, så det resulterade väl i att jag inte frågade så mycket på grund av det. Men det var ändå intressant.
I lördags var det dags för damsupé på Västgöta nation. Det blev en riktigt trevlig kväll! En damsupé går helt enkelt ut på att damerna äter middag som herrarna lagar, serverar och spexar. Det var en riktigt hög ljudvolym i salen, speciellt när manskören kom in och sjöng.
Det hela började kl. 17.30 med fördrink och olika stationer som vi gick runt på. På stationerna fick vi bland annat måla låtsastatueringar på en halvnaken karl (oj, vad det fnittrades då) och skjuta luftgevär. Sen var det dags för själva middagen, tre rätters så klart. Tyvärr ( eller hm...) så hade de satsat mer på kvalitet än kvantitet. Till huvudrätt var det små bitar av tonfisk, pilgrimsmussla med mer. Jag satt bredvid en australensisk utbytesstudent. Nyttigt att få prata engelska som inte handlar om geologi. Hon var väldigt trevlig och tyckte det var facinerade att vi sjöng snabbsvisor hela tiden.
Efter middagen var det party till klockan 4. Kom hem klockan 5, så det blev en lååång kväll. Men en trevlig kväll!
Dags att plugga.
Later!
Dagens låt: "Daydreamer" med Adele
Vi körde ner från Uppsala till Ystad i minibussar. Vi fick välja innan vilken buss vi skulle åka i. Tur det, för jag hade definitivt inte velat åka med Malgo, kvinnan som är kursansvarig. Man hade ju hört en hel del om den här resan från de som går ett år över, och då speciellt om hur Malgo kör. Trodde så klart att de överdrev när de sa att de hade blivit omkörda av Malgo på E4 när de körde i 140 km/h. Hur fort körde inte hon då? Men de överdrev inte, snarade tvärtom. Hon gjorde en hel del tabbar på bornholm. Till exemepel en U-sväng i en korsning utan trafiklysen med en massa trafik, vilket resulterade i en hel del tutande och finger. Smart. Eller som att köra in på fel sida av vägen vid trafikljus. Och en massa andra saker. Själv åkte jag i "tjejbussen", som vi döpte den till utan att tänka på Micha eller Johan som satt med. O andra sidan gjorde Johan ett tanttest i en av tidningarna som jag köpte med mig (Tara för att vara exakt...) och det visade sig att han faktiskt är lite av en tant. Med andra ord passade han in bland oss andra. ;)
Under dagarna på Bornholm åkte vi runt på ön och kollade på sten (så klart). Hade säkert kunnat lära mig mer, men vi var 25 person som trängdes runt Malgo på blåsiga stränder. Jag hörde i stort sett hälften av vad hon sa för det mesta. Det hela gick ju ut på att vi skulle kolla på sedimentära bergarter, och det är ju inte riktigt det jag tycker bäst om, så det resulterade väl i att jag inte frågade så mycket på grund av det. Men det var ändå intressant.
I lördags var det dags för damsupé på Västgöta nation. Det blev en riktigt trevlig kväll! En damsupé går helt enkelt ut på att damerna äter middag som herrarna lagar, serverar och spexar. Det var en riktigt hög ljudvolym i salen, speciellt när manskören kom in och sjöng.
Det hela började kl. 17.30 med fördrink och olika stationer som vi gick runt på. På stationerna fick vi bland annat måla låtsastatueringar på en halvnaken karl (oj, vad det fnittrades då) och skjuta luftgevär. Sen var det dags för själva middagen, tre rätters så klart. Tyvärr ( eller hm...) så hade de satsat mer på kvalitet än kvantitet. Till huvudrätt var det små bitar av tonfisk, pilgrimsmussla med mer. Jag satt bredvid en australensisk utbytesstudent. Nyttigt att få prata engelska som inte handlar om geologi. Hon var väldigt trevlig och tyckte det var facinerade att vi sjöng snabbsvisor hela tiden.
Efter middagen var det party till klockan 4. Kom hem klockan 5, så det blev en lååång kväll. Men en trevlig kväll!
Dags att plugga.
Later!
Dagens låt: "Daydreamer" med Adele
