Har funderat några dagar på om jag skulle skriva det här inlägget eller inte. Jag kom fram till att jag behövde få skriva av mig lite skit. Så här kommer skiten...

Alla har vi dåliga dagar. Min blogg om något är ett stort tecken på det. Vissa dagar känns det som om man är centrum av universum, och alla stjärnor och planeter kretsar kring en själv. Allt flyter på precis som man vill och livet kunde inte vara bättre. Andra dagar vill man bara åka ut till ett gammalt övergivet hus på landet och krypa in i en garderob, och börja leta efter Narnia eller Fillory. Bara för att slippa allt helvete som pågår runt en. Jag har haft en jävla massa sådana dåliga dagar i mitt liv.

De flesta av mina dåliga dagar börjar nu för tiden redan under natten. Det börjar nämligen med drömmar. Och då snackar jag inte rena mardrömmar där en trebent farbror tvingar mig att äta banan för att sedan bussa sin krokodil på mig, som äter mig till middag. Det handlar om drömmar som skulle ha varit lyckliga om inte vissa saker hade hänt i mitt liv. Drömmarna handlar om att mamma lever fortfarande. I drömmarna så brukar det inte hända nåt speciellt direkt (vad jag kan komma ihåg). Utan oftast så är det extremt vardagligt, som att vi åker och handlar.

När jag vaknar på morgonen så känns allt som vanligt först. Sen sjunker det in. Drömmen och det faktum att det bara var en dröm, och inget mer. Satan vad... surt räcker inte för att beskriva det. Resten av dagen brukar inte bli något bra efter en natt med sådana drömmar.

Så har jag fått det sagt... vet inte om jag trodde att jag skulle känna mig mindre bitter efter det här inlägget. För det gör jag inte... Lite roligare inlägg kommer senare i veckan...

That's all for now