På senare år har det ju blivit väldigt populärt att göra nya versioner av filmer eller musikaler. En av de musikaler som nyligen har fått en ny version är Fame. Från början en film (1980), senare gjordes en serie (sex säsonger med början 1982) och 2009 kom en remake på filmen.

Det var ett bra tag sedan jag såg orginalfilmen, men jag kommer ihåg den i stora drag. Det är ju trots att en klassisk dansfilm!

Det finns många skillnader mellan den gamla och den nya versionen. Spontant så kändes den nya så... sockersöt. Du vet, typisk amerikansk tonårsfilm där alla drömmer om att bli världsstjärnor och allt går precis åt rätt håll utan några synliga motgångar (high school musical typ...). Den gamla visar mer på motgångarna och svårigheterna inom showbizz; folk blir på smällen, måste visa tuttarna för äckliga gubbar som inte alls var stora regisörrer, misshandlade osv... Den nya filmen verkar mest gå ut på att visa hur de duktiga eleverna har det (med något undantag iofs).

Nu verkar det bara som om jag har negativa saker att säga om nya versionen, men det är inte sant. I versionen från 1980, när det gäller dansen, handlar det i stort sett bara om balett. Det är väldigt lite jazz med, och definitivt ingen hiphop (vilket så klart är förstårligt, det dansades nog fortfarande bara på klubbar). I nya filmen är det blandat; man får se lite klassisk pas de deux, showjazz, streetjazz, modernt m.m. Uppfriskande!

Ovan: Fame 1980

 

Ovan: suveränt dansnummer från Fame 2009

Sammanfattningsvis; mitt betyg blir samma på båda filmerna.




Dagens låt: "You'll find a way" med Santigold

Later!

Nu har jag suttit o knåpat ett tag och resultatet är den här nya designen på bloggen. Kände att det var dags att byta... Känner att jag har hakat upp mig på lila, men vad gör det?



Gamla designen ovan.

Jag vet att det inte är så många som läser min blogg, men jag skulle vilja få lite feedback på nya designen. Så min fråga är; tycker du att den nya designen är snyggare/bättre än den förra?

Kanske dags att gå och lägga sig...

Natti natti!

PS jag vet jag inte är 23 riktigt än... men orka göra om headern om en veckan igen... jo det skulle jag nog orka, men jag struntar i det...

Nu har jag äntligen (eller, ja....) skaffat spotify. Och jag är helt klart den sista i min bekantskapskrets som har gjort det.

Många har tittat väldigt konstigt på mig när jag har sagt att jag inte har spotify. Som om det är en dödssynd att inte ha det. Som om man är sååå omodern om man inte har det. Oh, well. In case you haven't noticed; jag ger blanka fan i om folk tycker att jag är ute, eller ocool eller vilket ord man nu ska använda.

Men varför har du inte skaffat spotify tidigare???? Varför nu? Är du sjuk, är du kanske deprimerad?... Nej, det har inte med min mentala hälsa att göra. Eller jag antar att det har det på sätt och vis. Jag kan inte vara utan musik, och efter att min externa hårddisk gick och dog häromveckan, så var jag ju tvungen att göra något. Det sved rejält, kan jag berätta, att bli av med 25 GB musik bara så där. Den natten grät jag en skätt...

Nu var det några dagar sen jag installerade spotify, och jag har hunnit kolla runt en del. Och jag måste ju erkänna att jag är lite besviken. Visst, jag hade hört att all musik i hela universum inte finns på spotify, men jag blev ändå besviken när jag inte hittade någon marsiansk bukandningspolka... Oh, well... de flesta av mina favoriter finns i alla fall.

Dags att fortsätta plugga... jävla faults...

Dagens låtar: Soft women  (hoppas att länken funkar...)

Later!

Här kommer ytterligare ett inlägg som hör till kategorin flummeri, i form av en intervju där jag intervjuar mig själv. Självklart ska det mesta av det som står nedan tas med en nypa salt... eller tre...

Vad äter du helst till frukost? Helst blir det en tallrik med musli och filmjölk. Håller mig mätt längst på det. Sen beror det ju lite på vad som finns i kylskåpet...
Vilken stad föredrar du; Uppsala eller Norrköping? Norrköping! Nej, Uppsala! Norrköping! Uppsala! Uppköping! Nej, vänta... den här frågan känns lite för personlig...
Vad fan är Uppköping för något? Vi tar nästa fråga; vad för musik lyssnar du på just nu? Just nu är det blandade hits från 50-talet.
Drömresemål? Oj... något långt borta så klart. Asien lockar väldigt mycket just nu, speciellt Kina och Japan.
Du svär ju en hel del, både till höger och diagonalt framåt. Har du några favoritsvordomar? Jag kan nog inte säga alla här... Men det blir en hel del satan, djävlar och helvete i en underbar kombination.
Vad har du för ringsignal på mobilen? "Mercy" med Duffy. Men har haft den ett tag nu så det kanske är dags att byta snart. Nackdelen med att byta signal är att det tar så lång tid för mig att vänja mig vid den nya. Har så osammanhängande minne att det tar några månader innan jag kommer ihåg att jag har bytt.
Osammanhängande minne? Du är lite senil, med andra ord? Så skulle man kunna uttrycka det, ja. Men jag ville vara lite snäll mot mig själv, därav ordvalen "osammanhängande minne". Men visst, senil är väl rätt uttryck.
Vilket djur liknar du dig med? Det är enkelt; flodhäst. Rund kropp, små öron och med huvudet strax vid vattenytan hela tiden. Har dessutom minne som en flodhäst, de verkar vara lite smått senila med. Fast jag är inte så förtjust i gräs...
Choklad eller saltlaktris? *suck*... Nej, det är omöjligt att välja. Nästa fråga!
Men du måste välja! Men vad jobbig du ska vara då... Det beror på vad det är för choklad.
Vi kan säga mörk choklad med smak av apelsin. Då blev det ju ännu svårare! Nej, jag vägrar att välja!
Har du ofta beslutsångest? Ja, i stort sett jämt. Det är skit jobbigt och besvärligt!
Kan tänka mig det. Är det mest jobbigt eller mest besvärligt? Jag vet inte! Jag kan inte bestämma mig!
Okej... Nästa fråga; När var du kär senast? Jag tycker att jag är kär i olika personer varje dag. Idag, till exempel, är jag störtkär i Natalie Bassingthwaighte som är programledare för SYTYCD Australia. Hon är så otroligt vacker, och den där australensiska dialekten är ju sååå underbar!
Jag visste inte att du var bisexuell. Nja, det är jag inte riktigt. Men man kan väl tycka att personer av samma kön är snygga utan att man vill gnugga lakan med dem?
Jo, det är sant... McDreamy eller McSteamy? McDreamy, hands down. Jag är otroligt svag för mörkhåriga karlar som kan odla ett ordentligt skägg.
Converse eller kängor? I det här vädret? Kängor, annars blir det Converse. Är för storfotad för de flesta andra typer av skor.
Sagan om Ringen eller Star Wars? Men... nej, jag kan inte välja här heller. De går liksom inte att jämföra..
Okejdå. En sista fråga; Team Edward eller Team Jacob? Det beror på mitt humör... Nej, jag kan inte välja här heller... Jag väljer brorsans team, Team Jakob!

Tack så mycket, Jasmine! Det var så lite så, Jasmine!


Dagens låt: "Blueberry Hill" med Fats Domino

Ciao!

Jag har i tidigare inlägg pratat om att mamma ska genomgå strålning och cytostatikabehandling igen, och imorgon sätter det igång. Hon kommer att ligga inne på Universitetssjukhuset i Linköping i fem dagar för att få cytostatika och göra förberedelser inför strålningen. Anledningen till att hon läggs in är för att de satsar på en intensivare behandling och kraftigare cytostatika än tidigare. Det kommer med andra ord att ta längre tid, och hon kommer att må sämre de första dagarna efter. Känns på ett sätt bra att hon får ligga kvar, så att det finns sjuksköterskor runt om hela tiden. De är väldigt måna om att man ska må så bra som möjligt, så de kan proppa i en båda det ena och det andra. Hoppas att det kommer att gå okej.

Fortfarande är det lite osäker när strålningen kommer att börja. Förra gången gjorde de ju en mask till mamma som hon hade på sig under strålningen, som är till för att skydda de närmsta delarna runt tumörerna så mycket som möjligt. Tydligen trodde de på strålningen nu att mamma kunde använda samma mask som tidigare. När jag fick höra det av mamma blev jag ganska förbannad. Har de överhuvudtaget läst mammas journal, och sett hon har nya ytliga tumörer vid halsen? Tydligen inte. Har de ens läst början av journalen där det står att hon har genomgått en tio timmar lång operation, där halva tungan och tumörer längs halsen togs bort? Tydligen inte. Klantarslar, rent ut sagt! Vad fan är journaler till för om inte att ha koll på patient historien?! Idioter...

Ringde till mamma tidigare men hon svarade inte. Tänkte inte så mycket på det, utan ringde igen några minuter senare. Då hade hon stängt av mobilen. Då blev jag lite orolig. Shit, har något hänt? Ringde pappa direkt och fick höra att hon åkt till akuten med moster Kajsa. Tydligen har hon något blodkärl vid sitt sår/dränage som envisas med att brista så fort hon hostar. Jävla skit det här, alltihop...

Mamma och pappa var i Linköping idag, för att diskutera cytostatikabehandligen och strålningen. De fick inte träffa mammas onkolog, som hon har haft sen början av förra behandligen, utan nån annan totalt inkompetent läkare som inte kunde svara på något. Pappa var riktigt irriterad på honom när jag pratade med honom förut. Läkaren hade tydligen slängt ur sig en hel del kommentarer som man kanske inte ska säga till någon som mår psykiskt dåligt redan. Smartass...

To be continued...

Dagens låt: "Where did our love go" med Diana Ross & the Supremes.

Här sitter jag och har det tråkigt, så jag tänkte att jag skulle skriva lite här. Eller flumma lite snarare... Japp, har skapat en ny katergori; Flummeri. Den kommer helt att innehålla en massa onödiga, konstiga och flummiga inlägg... Onödigt, ja, men varför inte?

Jag tänkte nu dela med mig av mina framtidsplaner vad gäller det yrke (eller yrken) som jag vill ägna mitt liv åt. Det är alltid bra att ha en plan B, tycker vissa. Jag har tagit åt mig av det och dessutom tagit det steget längre.  Hehe....

Så här kommer mina framtidsplaner!
(ta dem med en nypa salt ;) )

A Bli geovetare - känns som en bra plan A, med tanke på att det är det jag utbildar mig till...

B Sjuksköterska - ja, det känns just nu som en ganska självklar plan B.

C Lärare - gymnasienivå, inom geografi, kemi, biologi och engelska. Men bara på gymnasieinvå. Orka med fjortisar... nopp.

D, E, F och G är just nu lediga. Jag är öppen för förslag!

H Musikalstjärna - Men varför har du inte detta som plan B, frågar vissa personer som varken känner mig eller har sett mig. Det har lite, lite, puttelite med det faktum att jag inte kan sjunga... förutom i duschen så klart... Spela teater, tja det kan jag nog klara... Dansa, jodå, om x antal kilon så kommer jag att kunna göra fouttéer som ingen annan!

I Receptionist - jag tycker att jag kan få till en väldigt behaglig röst ibland, vilket bara kan vara till min fördel i det här fallet.

J Spion - jag behöver lite adrenalin kickar, känner jag. Så spion, varför inte? Och det innebär ju dessutom att jag kommer att ha en massa snygga karlar omkring mig, eller hur? Jag kan se det framför mig; jag och en mörk, snygg man i en Austin Martin. Tänk Bond, fast tvärtom...

K, L är lediga. Några förslag?

M Sniffa lim - om jag ska börja knarka så tror jag att det är bäst att jag börjar med basics först...

N Bli moderat - nu börjar jag bli desperat, som ni märker. Den dagen jag blir moderat...ojoj, då är det illa...

O,P,Q,R,S,T vette farao vad som kan vara här. Hjälp?

U Bli den åttonde frun till nån aprik arab

V Bli fattig hora - Om plan U inte funkar så skulle jag nog vara tvungen till detta. Men någonstans innerst inne så tror jag faktiskt att det finns ett få tal män som skulle betala en tia eller två för en natt med mig. Kanske...

X,Y,Z,Å,Ä inget här än så länge...

Ö Utropa mig själv som härskarinna över hela världen och bilda ett världsomspännande harem. Ja, varför inte?

That's all for me, folks!

Jag vet, det var ett bra tag sedan jag skrev här sist. Detta berodde till en början på att jag inte kände att jag hade något att skriva om. Skolan fungerade som vanligt, med föreläsningar och några tentor i början av terminen. Mammas cytostatikabehandling gick bra, och hon mådde inte allt för dåligt av det.

För ca två veckor sedan var jag hemma i Norrköping. Redan på fredagen när jag kom hem fick mamma dåliga nyheter. Hon hade någon vecka innan upptäckt små knölar runt sitt sår som hon har vid axeln, det sår som inte vill läka på grund av tumören under. Hennes onkolog tog prover på dessa bara för att vara säker på att det inte var cancer. Han sa att mamma inte skulle oroa sig. Och mamma berättade så klart inte om sin upptäckt för mig, för att hon "vill skydda" mig. Det är tydligen en del av en mammas uppgift, att skydda sitt barn. Visst, det köper jag. Så länge inte barnet i fråga är 22 år och det handlar om mammans cancer. 

Tillbaka till provtagningen av knölarna; det visade sig att det finns cancerceller i knölarna. Jag blev självklart väldigt ledsen över det. Men jag var ändå förbered, det har varit en hel del motgångar under det senaste halvåret och det är lika bra att förbereda sig på att det kan komma fler. Det är en försvarsmekanism som människor har; man förbereder sig på det värsta så att man inte blir överrumplad när det värsta väl händer.

Mammas onkolog har sagt så här om spridningen av cancern; dels kan det bero på att det finns väldigt få blodkärl runt det stället och dels att cytostatiken inte var tillräckligt kraftig. Jaja, bla bla... Så vad händer nu? Onkologen försökte lugna mamma med att säga att det fortfarande finns en hel del att göra. Det han gjorde var att skicka en remiss till Karolinska och en professor där som har specialiserat sig på den typen av cancer som mamma har. Kanon, tänkte jag!

Efter x antal telefonsamtal till Linköping och tjat och till slut hot, lyckades mamma få dem att faxa remissen till karolinska. Tydligen så skickas remisser med B-post och bara var tredje år eller nåt annat löjligt. Jag ska inte gå in på vad jag tycker om svenska sjukvården efter alla dessa månader... men mamma fick i alla fall själv se till att remissen skickades iväg.

Så idag var mamma och pappa uppe i Stockholm och på Karolinska för att träffa professorn. När mamma ringde började hon med att säga "du kan vara lugn, det är bra". Professorn hade varit väldigt tillmötesgående och lät mamma berätta om allt som hänt från början. Det han hade sagt var att spridningen av mammas cancer var ovanligt. "Shit", tänkte jag, "det låter ju inte bra". Men det är troligen så att de i Linköping klantade sig när mamma fick strålbehandlingen. De skulle ha strålat ett större område än det gjorde, för att motverka spridningen som är så vanlig vid det här typen av cancer. Man vet att den sprids väldigt lätt! Jag har tidigare varit ganska positiv till hur mammas behandlingar har gått till i Linköping, men nu känner jag inte riktigt så. Man kan väl försvara dem med att det inte är en så vanlig typ av cancer. Men eftersom det är min mamma vi snackar om så tänker jag inte försvara dem. Punkt.

Så nu kommer mamma att få strålningen igen kombinerat med kraftigare cytostatika. Har bara en sak att säga till tumörerna; So long, motherfuckers!

Dagens låt: "Balloon Ranger" med Ane Brun

See ya!