Som de flesta av er säkert vet så är jag ateist. Jag kände mig vid ganska tidig ålder tveksam till att det skulle finnas någon gubbe med stort skägg som satt på ett moln och styrde allt. Om det nu finns en gud, som ska vara allsmäktig, varför låter han då så mycket ont hända i världen? Det klassiska Teodicé problemet eller Epikuros paradoxen. Om det skulle finnas någon gud så är jag dock helt säker på att det är en man... Ain't that right, ladies? ;)

När jag sedan började på gymnasiet och naturprogrammet var jag helt säker på att det inte kunde finnas någon gud. Var finns de vetenskapliga bevisen? Det finns ju inga. Däremot skulle man ju kunna vända på steken och säga att lösningen på vissa naturvetenskapliga frågor/problem skulle kunna vara att det finns en högre makt. Men jag kan fortfarande inte tro på det. Det finns en allsmäktig gud som är god och som fick för sig att ge min mamma cancer bara så där. Nej, inte en jävla chans.

När min farmor dog när jag var 17 år, började jag fundera på något som är starkt kopplat till religion, nämligen vad som händer efter döden. Jag började inte direkt att fundera på himlen och helvetet - jag tyckte det var bullshit - utan mer alltmänt vad som händer med själen. Lämnar den kroppen på något sätt och går vidare? Vart tar den i så fall vägen? Ett tag så trodde jag på att människors själar kan finnas kvar, som "spöken" eller andar, och att de fanns kvar runt sina kära. Det gjorde sorgen efter farmor lite lättare, tror jag.

Idag så kan jag inte tro på att själen lämnar kroppen och lever nåt "efterliv". Finns själen överhuvudtaget? Var i kroppen sitter den då? Jag vet inte, men jag tror nog att det finns något som man skulle kunna kalla själ. Jag tror att då kroppen dör, så dör även själen. Själen kan inte existera utan kroppen och vice versa. En liten del av mig vill tro på ett liv efter döden, men den större delen, vetenskapsnörden, kan bara inte tro på det. Jag vet inte om sorgen efter mamma hade varit enklare om jag hade trott på det. Men jag kan bara inte tro.