Mammas begravning är nog det värsta jag har varit med om. Fy fan, rent ut sagt...

Ceremonin i kyrkan var väldigt fin. Även om jag stundtals irriterade mig på prästens flin och snack om gud. Jag är ju trots allt ateist... Men det blev väldigt fint och känslosamt, så klart. Efter det var det fika en bit från kyrkan.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om det här... Jag har en hel del tankar, men vet inte alla passar sig... Det kom väldigt mycket folk, vi var över 60 personer. Jag trodde innan att det skulle vara mer skrämmande än det var. Visst, alla skulle ju krama en och uttrycka sin sorg. Det var ändå inte så farligt. Och väl i kyrkan satt jag o familjen längst fram så man såg ju inte alla andra.

Jag tror att jag slutar här för idag... Mer kommer senare...