Jag är en baddare på att skjuta upp saker till sista minuten, och i det här fallet är det sant igen. Jag sitter ju och skriver på min C-uppsats. Redovisningen är på onsdag eller torsdag. Det är 5 dagar kvar... Visst, själva skriftliga rapporten behöver inte alls vara helt klart då, som min handledare har påpekat flera gånger. På redovisningen har man chansen att få lite feedback, så det är kanske bättre att man inte är helt klar då. Och med att vara helt klar så menar jag att arbetet är tryckt o allt.

Jag sa för flera veckor sedan att jag troligen skulle sitta o skriva majoriteten av arbetet sista veckan. Och det är precis vad jag gör. För även om arbetet inte behöver vara klart till på tisdag så vill jag ha det mesta klart till dess. Så pass klart att det i stort sett bara är finputsning kvar. Men jag vet inte om jag kommer att klara det. Jag har i och för sig det mesta av informationen i huvudet. Det gäller bara att skriva ner allt. Och få till ett bra upplägg. Vilket jag tycker att jag har, även om min handledare inte verkar så positiv till det... Eller jag vet inte...

Paniken börjar titta fram... Det är vid de här tillfällena jag önskar att koffeintabletter funkar på mig. Men det gör de inte. Trust me, I've tried. Men kaffe då? Jag tycker inte det är så äckligt längre. Lite neskaffe med sojamjölk är faktiskt riktigt gott. Men min mage håller inte riktigt med, tyvärr. Så jag smäller i mig en massa svart, beskt te. Med resultatet att jag får gå o pinka en massa. Men det är okej, mikropausar är bra att ta.

Summa summarum: Jag har panik... Och ändå inte... För att citera mig själv: "Det löser sig!"

Dagens låt: "Can't fight this feeling" med REO Speedwagon.

Later, folks!