I fredags åkte jag hem till Norrköping. Själva tågresan i sig var en upplevelse kan jag tala om. Låt mig säga så här; det blev en rejäl spontanfylla på torsdagen. Fy satan vad bakis jag var. Och att åka tåg när man är bakis är inte det roligaste. Tro mig! Men det gick bra. Min kropp lyssande för en gångs skull när jag talade om för den att det inte passade sig att vara jätte bakis just då. För en gångs skull...

Man kan ju inte åka hem till Norrköping utan att träffa Bonden och Läraren, så i fredags blev det en mysig hemmakväll med hemmagjord pizza o vin hos Bonden. Väldigt trevlig kväll då självklart ett av Bondens många sällskapsspel åkte fram efter ett tag. Men nånting som vi helt glömde att diskutera var ju melodifestivalen! Vet inte om vi ska vara med nästa år eller inte. Kanske är lika bra att bespara Sverige vår "skönsång"...

Igår döptes ett av mina kusinbarn, så då blev det en timme i kyrkan och sen mat o fika. Som alla vet så jag är ateist, och tyckte med andra ord inte att det var så intressant att spendera en timme i kyrkan. Jag satt mest o tittade på mina andra kusinbarn framför mig som hade en massa för sig, än att titta och lyssna på prästen. Man kan ju inte låta bli att känna sig lite...stressad... när man ser sina kusiner med deras barn. Då menar jag stressad över att de redan har kommit så långt i familjen livet, och de är inte så mycket äldre än jag, och jag är inte ens i närheten. Jag har inte ens nån karl. Men, men... mitt liv i övrigt ser väl lite annorlunda ut antar jag. Så länge jag får barn innan jag är 40 så är jag nöjd. Den där planen jag hade när jag var yngre, om att jag skulle ha villa, volvo och vovve plus två barn innan jag var 25, det har jag totalt förkastat. Att fixa allt det på två år, vet jag inte om jag klarar... Dessutom vill jag varken ha villa, volvo eller vovve längre. Lägenhet, toyota och dammråttor räcker gott och väl.

Dagens låt: "Put it in perspective" med Duffy

Ha de gött!