Jag behöver inte operera bort mina halsmandlar och det är inget fel på mina kräkreflexer. Inte just nu i alla fall. Låt mig förklara.

Jag har på senare år utvecklat ett milt tillstånd av hypokondri. Jag säger milt för att jag innerst inne vet att jag bara försöker skrämma upp mig själv. Samt att jag bara vill ha lite mer uppmärksamhet... från mig själv antar jag. För jag pratar ju inte direkt med så många andra om mina "sjukdomar". Hm... en psykolog skulle säker ha en massa att säga om det här...

I alla fall... I och med min hypokondri så har jag blivit nästan besatt av att emellanåt googla symtom. Det kan vara allt från en knöl i knät - gick omkring för ett år sen i flera veckor och var övertygad om att jag hade en tumör i knät. När den försvann så var inte liksom inget mer med det - och hjärtklappningar till ont i näsan. Jag har gogglat en hel del i mina dagar. Och det gjorde jag även härom dagen. Jag har ju varit lite småförhyld i några veckor. Och den senaste tiden har jag känt mig konstig i halsen. Det har kännts trångt och nästan svårt att andas ibland. Efter att ha googlat kom jag fram till att det kanske var halsmandlarna som var inflammerade. Det såg lite konstigt ut i halsen, och de andra symtomen stämde bra in. Satan, tänkte jag. Jag vill fan inte behöva opereras...

Efter att ha haft riktigt ont igår kväll ringde jag till sjukvårdsupplysningen som sa att det nog var dags att jag ringde till en vårdcentral. Vilket jag gjorde idag, och fick en tid några timmar senare.

Låt mig avbryta mig själv här ett tag. Jag vet hur allt det här låter, tro mig. Jag vet. Det låter verkligen som om jag har problem. Men jag har överdrivit saker lite. För det låter lite bättre... Jag vet, jag har problem... Jag är störd. Men det är väl en del av min charm, eller hur? ;)

Tillbaka till tidigare idag på vårdcentralen. Innan jag får träffa doktor Herman, så får jag träffa en läkarkandidat som frågar mig om mina symtom och så.... Satan, vad snygg han var!!!! Ni anar inte... Seriöst, så jävla het den karln var! I alla fall, så får jag sen träffa doktor Herman som tillsammans med läkarkandidaten börjar titta i min hals. Vilket innebar att de bland annat körde ner en liten spegel långt ner i halsen, gång på gång. Trevligt att sitta där och nästan spy när den snygge läkarkandidaten stod vid sidan om... Som sagt, det är inget fel på mina kräkreflexer.

Efter undersökningen och en liten provtagning konstaterades det att det inte var streptokocker eller annat... Hypokondrikern gick därifrån något förvirrad men ändå lättad. Det var väl bara hypokondrin som spökade.

Dagens låt: "Cry baby" med Cee Lo Green. Shake that booty, girl!

Later, dudes!