Så har mamma nu strålats i fem dagar hittills. Och hon börjar nu märka av det. Vilket är några dagar tidigare än vi hade hoppats på. Enligt sjuksköterskorna skulle det dröja 10-14 dagar innan mamma började känna av något. Men allt sånt där är ju olika från person till person. Man reagerar ju så olika.

Främst är det salivproduktionen som har ändrats, hon har mindre saliv. Detta innebär ju att ens munhygien blir sämre, och det är lätt att man får överskott på en massa bakterier. Detta i sin tur innebär att andedräkten försämras. Mamma är jätte nojig över det, och frågar hela tiden om det. "Har jag jätte dålig andedräkt nu? Jag kan sätta mig lite längre ifrån dig." Och så vidare. Hehe, lite fånigt kan man ju tycka. Men småsaker är ju lätt att reta upp sig på. Hon har börjat använda munsköljen hon fick säkert åtta gånger om dagen. Dels för att få bättre andedräkt, och skydda tänder, och dels för att det bedövar lite.

Hon har även börjat få blåsor i munnen. Och då är det ju extra viktigt att man tar hand om hygienen. För om blåsorna blir infekterade, då är det inte roligt.

Jag märker också att strålningen tar allt mer på hennes energi. Hittills har hon bara strålats på förmiddagen, och när hon och pappa sedan har kommit hem har hon de senaste gångerna fått sova middag några timmar.

Tyvärr kommer det här ju bara att bli värre och värre... Men än så länge är det inte så farligt. Hon har varit på jobbet en del och kommer nog att fortsätta jobba lite halvdagar så länge hon orkar. Det tycker jag hon ska göra. Hon behöver lite annat att tänka på.

To be continued....

Dagens låt: "Careless Love" med Camera Obscura