The red flame is here
Bonden och mig kommer ni att se i nästa års melodifestival, där vi kommer att bjuda på "skönsång" under gruppnamnet Elden och Askan (Bonden har svart hår...). Vad tror ni om det? En hit? En flopp? Vi får helt enkelt vänta och se...
Här kommer några tasktigt och hastigt tagna bilder med min suveräna mobilkamera... Enjoy!
Jag vet... Jag ser ut som en hög gök här... Men vet ni hur stark hårfärgen är? Man blir fan hög efter 2 minuter...
Lite mer om Jasmine 3 - the panda!
Vill du vet lite mer om Jasmine? Klart du vill! Så, här kommer lite mer onödig fakta om mig.
Jasmine, du har ju alltid liknat dig med en flodhäst. Men nu är det panda som gäller. Varför då? Pandor är ju svartvita, du är ju mer... vitvit. Det är sant. Men helt ärligt, om du var tvungen att välja mellan att krama en flodhäst eller panda, vad skulle du välja? 7 av 10 personer skulle välja panda. De är ju så kramgoa!
Bara 7 av 10 personer? Det finns en hel del knäppt folk i världen, så jag tror att 7 av 10 personer är rimligt. 8 av 10 personer skulle hålla med om detta, 1 av 10 skulle bli vrålförbannad av detta uttalande och resterande skulle inte bry sig. 6 av 10 personer av de som inte bryr sig har just nu sex och de andra har annat att tänka på. Av de som har annat att tänka på, tänker 5 av 10 personer på om de ska ha beigea tapeter i sovrummet eller krämvitt, 4 av 10 personer tänker på vad de ska ha på sig på jobbet imorgon, och resterande på varför katter alltid landar på fötterna när de faller. 10 av 10 personer av de som tänker på katter sitter på toa.
Du är ju allvarligt störd... Japp, det stämmer.
Jag har fortfarande inte riktigt fått svar på min fråga; varför panda? Det började med en helweird dröm som jag hade för några veckor sen. Jag har blivit lite insnöad på pandor sen dess. Drömmen började med att jag och en person (fick inte riktigt reda på vem det var) stod i ett stort rum som var fullt med vatten. Like you do... Framför oss var det en sjukt stor skärm med en röntgenbild på. Jag och den andra personen kom fram till att röntgenbilden föreställde ett svartvitt djur. Hur fan vi kom fram till det har jag ingen jävla aning om! I alla fall, jag trodde att det var en panda, men den andra personer var säker på att det var en späckhuggare. Sen, out of nowhere, lägger sig en enorm panda sig framför skärmen. Jag och den andra personen rusar ut ur rummet och kikar på pandan runt dörrkarmen. Och jag tänker att "nej djuret på röntgenbilden kan inte ha varit en späckhuggare för de har ju stjärtfena!"
....what the fuck? Ungefär så kände jag när jag vaknade. Vad drömmen betyder har jag inte den blekaste om.
Men du tolkar drömmen som att du innerst inne är en panda och inte en späckhuggare? Ja, nåt åt det hållet. Jag är ju rund som en panda i alla fall.
Pandalicious! T-shirt med pandatryck inköpt på www.shirtstore.se
8 skäl till varför man alltid ska ha med sig en handduk
2. Handduken kan användassom huvudkudde de nätter du inte hittar hem / är för full för att gå hem / inte vågar sova hemma för att du är rädd för monstret under sängen / du tänkte sova under den stjärnklara himlen.
3. Om din gamla, utslitna favoritväska skulle gå sönder kan du knyta ihop handduken till en väska. Luffarmodet ska tydligen vara inne nu...
4. Blöt handduken lite och du har ett kraftfullt vapen som kan användas till att daska till det dräggiga fyllot som vägrar lämna dig ifred / syskonet som drygar sig / personer som är irriterande i allmänhet.
5. Handduken kan användas som huvudskydd då du inte har lust att bränna sönder hela skallen en varm sommardag.
6. Har du fått en allergiattack / blivit rejält förkyld och håller på att fräsa ut halva hjärnan och har glömt näsdukar? Lugn, bara lugn, du har ju handduken!
7. Har du blivit inbjuden till en fest om fem minuter och inte har något snyggt att ha på dig / har inget tvättat / av olika skäl är naken? Ingen fara. Vira handduken runt kroppen, fäst med gaffatejp och du är klar för sommarpartyt!
8. Ska du ut och lifta i galaxen? Glöm då INTE handduken!!!
Har jag inte rätt? ;)
The blonde goes red... maybe
Nu vill jag förändra mig. Det är dags. Så idag var jag nere på stan och köpte hårfärg. Japp, ett steg i rätt riktning är taget. Jag har inte färgat håret sen... ja, typ högstadiet. Och då hade jag inte riktigt lika långt hår som nu, så jag var lite osäker på hur många förpackningar som jag behöver. Kommer ihåg i högstadiet då jag skulle färga håret för första gången. Min kompis Josse skulle hjälpa mig och vi var hemma hos henne. Hon satte igång och smetade in färgen i mitt hår. När ungefär en tredjedel var kvar så var förpackningen slut. Hehe, så vi fick gå ner på stan, jag med morotsfärgat hår till lite mer än hälften, och köpa en till förpackning. Shit, vad sur jag var då... Men det blev bra till slut :)
Den här gången köpte jag tre förpackningar med hårfärg(!). Det måste ta mig fan räcka!!! Lite mörkare rödfärg blev det. Vi får väl se hur slutresultatet blir. En bild kommer kanske upp på bloggen när det är gjort. Om det blir gjort. Nu saknar jag mamma. Hon hade kunnat hjälpa till med det här för ett år sen... Men, men.. Försökte övertala brorsan om att hjälpa mig i utbyte mot att jag klipper honom. Men det ville han inte gå med på, utan försökte få mig att klippa honom mot betalning. Han tyckte att jag skulle betala honom för att klippa honom. Jäkla unge... eller karl snarare, antar jag. Han är ju ändå 18 år...
Det blir nog gjort så småningom. Tänkte be bonden och/eller läraren om hjälp. Tänker inte göra det själv, då slutar det nog med att jag har randigt hår... Det vore ju en förändring i och för sig...
Dagens låt: "Pokerface" med Lady Gaga. I wear my pokerface every day...
Allergi = uppfuckad näsa = näsblod
När jag har varit förkyld en längre period eller när allergin sätter in, så får jag ofta näsblod. Man nyser till och sen börjar en flod med blod komma ut. O det är lika gött varje gång... not... Nu har jag i flera dagar i sträck fått näsblod både en o två gånger om dagen. Riktigt irriterande. Jag tycker inte det är äckligt, blod klarar jag av. Det är bara jävligt irriterande.
För nån timme sen kände jag att det kanske var på G. Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns, och det är väl inte nån som är intresserad i alla fall. Men sen nös jag till och det började komma blod ur höger näsborre som vanligt. Det är bara högra näsborren och aldrig vänster, fucking weird is what it is. Så det var bara att rusa ut till toan och ställa sig med snoken över handfatet och börja fräsa ur den lilla grejen som ligger och blöder. Men det ville inte sluta. Pappa kom till undsättning och sa åt mig att lägga mig ner. Efter en jäkla massa olika försök att stoppa det, så slutade det till slut. Jag är helt öm i näsborren, och går därför omkring som en gammal skruttig dam. Hm, det är ju näsa jag har ont i inte ryggen... Jävla konstigt av mig...
Oj, vilket onödigt och totalt ointressant inlägg det här blev. Men se det som ytterligare en inblick i Jasmines patetiska liv.
Dagens låt: "Just like heaven" med The Cure
Cheers!
Sorg och religion
När jag sedan började på gymnasiet och naturprogrammet var jag helt säker på att det inte kunde finnas någon gud. Var finns de vetenskapliga bevisen? Det finns ju inga. Däremot skulle man ju kunna vända på steken och säga att lösningen på vissa naturvetenskapliga frågor/problem skulle kunna vara att det finns en högre makt. Men jag kan fortfarande inte tro på det. Det finns en allsmäktig gud som är god och som fick för sig att ge min mamma cancer bara så där. Nej, inte en jävla chans.
När min farmor dog när jag var 17 år, började jag fundera på något som är starkt kopplat till religion, nämligen vad som händer efter döden. Jag började inte direkt att fundera på himlen och helvetet - jag tyckte det var bullshit - utan mer alltmänt vad som händer med själen. Lämnar den kroppen på något sätt och går vidare? Vart tar den i så fall vägen? Ett tag så trodde jag på att människors själar kan finnas kvar, som "spöken" eller andar, och att de fanns kvar runt sina kära. Det gjorde sorgen efter farmor lite lättare, tror jag.
Idag så kan jag inte tro på att själen lämnar kroppen och lever nåt "efterliv". Finns själen överhuvudtaget? Var i kroppen sitter den då? Jag vet inte, men jag tror nog att det finns något som man skulle kunna kalla själ. Jag tror att då kroppen dör, så dör även själen. Själen kan inte existera utan kroppen och vice versa. En liten del av mig vill tro på ett liv efter döden, men den större delen, vetenskapsnörden, kan bara inte tro på det. Jag vet inte om sorgen efter mamma hade varit enklare om jag hade trott på det. Men jag kan bara inte tro.
Upp o ner o härifrån
Dagarna går ganska snabbt nu när jag jobbar och det är skönt att jobba. Att få annat att tänka på. Det behöver jag. När jag är ledig blir det en hel del shopping fortfarande, får jag väl erkänna. Men det är mest småsaker som nagellack och örhängen... Vet inte hur många nagellack jag har köpt sen mamma gick bort... But it is forgivable, I suppose.
Västgöten, som jag pluggar med i Uppsala är just nu på Island. och jag är så jäkla avundssjuk. Det är väldigt frestande just nu att bara köpa en flygbiljett till var fan som helst och fly härifrån. Det är en väldigt typisk reaktion från min sida. Att fly så fort något jobbigt har hänt eller ska hända. Jag är väldigt konflikträdd. Men än kan jag inte fly. Men om jag fortsätter plugga i Uppsala i höst eller inte, det får vi väl se. Jag håller framtiden öppen, och tar varje dag som den kommer.
Det är väldigt upp och ner just nu. Ena stunden skrattar jag med tjejerna på jobbet och andra så börjar jag gråta när jag ser eller hör något som påminner om mamma. Och så kommer det nog vara ett tag framöver. Upp o ner.
Dagens låt: "Hometown glory" med Adele
På återseende...
