En oäkta son till kronprinsen i The Six Duchies återlämnas en kall och snöig dag till kungafamiljen. Pojken tas om hand av sin fars, Prins Chivalrys, stallmästare Burrich och får följa med det kungliga följet tillbaka till Buckkeep, huvudstaden i de sex hertigdömen. Pojken får snabbt smeknamnet Fitz, vilket bokstavligen betyder ”kunglig bastard”.

Väl på slottet har Fitz svårt att passa in och finner snabbt att man som kunglig bastard har många fiender. Kungen lovar att beskydda Fitz i utbyte mot att Fitz tjänar landet som lönnmördare. Han blir lärling till Chade, en gammal man med ärrat ansikte. Det dröjer inte länge förrän Fitz får sitt första uppdrag, och fler kommer att följa.

The Farseer Trilogy består av tre riktigt bra böcker. Man dras snabbt in i handlingen. Böckerna blir aldrig sega, utan det går framåt i en bra takt för det mesta. Vissa delar känns dock lite onödiga, de tillför inte riktigt något till historien.

Till en början kan man känna; "Oh nej, inte en till bok om den perfekta lilla pojken som ska rädda världen”. Men sanningen är att det för det mesta går käpp rätt åt helvete för Fitz. Detta gör att historien lite mindre förutsägbar. Letar du dessutom efter starka kvinnor så är det här den rätta serien för dig. Det är i och för sig inte så många kvinnor med i böckerna, men de som är med är inga veklingar. Jag älskar verkligen de här böckerna!

The Farsser Trilogy består av böckerna (i kronologisk ordning) ”Assassin’s Apprentice”, ”Royal Assassin” och ”Assassin’s Quest”. Jag läste böckerna på engelska, men de finns översatta till svenska.

Betyg för hela trilogin:

Quentin Coldwater är en smart high school-kille. Han tror, precis som de flesta andra, att magi är något som bara finns i böcker och på film. Men när han under mystiska förhållanden får göra en serie inträdesprov för en skola för magiker och dessutom kommer in, får han ändra uppfattning.

Det låter ganska likt Harry Potter eller hur? Ja, till en början kanske. Men den enda liknelsen som finns är att det i båda fallen handlar om skolor för magi. För att citera George R. R. Martin: ”The Magicians is to Harry Potter as a shot of Irish whiskey is to a glass of weak tea.” Den här boken är helt klart inte en barnbok, till skillnad från - i alla fall de första - Harry Potter böckerna. På Brakebills, som skolan heter, sups det, folk har sex till höger och vänster, tar droger och lever livet.

Det här är, hands down, en av de absolut bästa böckerna jag någonsin har läst! Helt ärligt! Jag kunde bara inte lägga ifrån mig boken. Man dras in i berättelse direkt. Det är inga onödiga beskrivningar eller konversationer. Och slutet… oj, oj, oj, säger jag bara, det hade jag inte väntat mig alls. Man kan nästan aldrig gissa vad som kommer att hända härnäst.

Jag har suttit i typ en kvart nu och försökt komma på något negativt med boken, men jag kan inte komma på något. Den röda tråden finns med hela vägen, inga karaktärer känns platta och huvudpersonen/personerna är långt ifrån perfekta. Det enda negativa jag kan komma på är att boken tog slut för snabbt. Jag vill ha mer!

Betyg:
10 /10

Read the bloody book!!!

När det gäller böcker läser jag mest fantasy, och har så gjort sedan jag läste Sagan om Ringen när jag var 14 år. Jag hade aldrig hört talas om genren fantasy, eller JRR Tolkien innan The Fellowship of the Ring kom ut. Kommer ihåg att jag såg filmen med familjen på bio i Stockholm. När jag fick höra att filmen var baserad på en bok, så blev jag så klart nyfiken och kände att jag ville kolla upp det närmare. Så jag läste böckerna, och tyckte så klart att de var väldigt bra. Jag hade lånat böckerna på Stadsbiblioteket och när jag gick dit för att lämna tillbaka böckerna bestämde jag mig för att kolla vad mer för böcker det fanns på fantasy hyllan. Och så var jag fast i fantasyträsket, så att säga.

Kommer ihåg att jag började med David Eddings' "Sagan om Belgarion". En serie på fem böcker som jag hade läst på någon internetsida, skulle vara bra. Så här efter några år kan jag ju säga så här; Eddings böcker är perfekta att börja med om man inte har läst fantasy tidigare och dessutom är i högstadieåldern. Men jag skulle aldrig låna dem på bibblan idag.

Helst ska det vara så kallad High fantasy, eller Epic fantasy. Det innefattar böcker där handling utspelar sig i en fiktiv värld, och helst ska det vara en serie på minst tre böcker. Ofta är huvudpersonen en föräldralös pojke, som måste rädda världen på ett eller annat sätt. Jag vet, det låter inget bra. Men det finns väldigt många exempel på författare som har lyckast skriva helt otroliga böcker, trots ( eller kanske tack vare ) detta.

Det är många som kollar lite konstigt på en, när man säger att man läser fantasy böcker.
"Vaddå fantasy? Typ Sagan om Ringen?" Och sen tittar de på en som om man är världens tönt. Som om det är sagor för barn man läser. Hehe, nej det är sagor för vuxna, dumbass! And I like it!

Fantasy är en genre som folk i allmänhet inte har så stor koll på. Det är väl mest för att det inte är lika inne som att läsa deckare. Detta innebär ju då att folk tror att det bara är historier i stil med Sagan om Ringen. Men fantasy kan faktiskt vara djupare än så.

Det finns så många olika stilar inom fantasy också. Det finns high fantasy, komisk fantasy, low fantasy, romantisk fantasy, contemporary fantasy, dark fantasy osv osv.... Det finns nåt för de flesta.

Kommer definitivt att skriva mer om fantasy, men det får bli någon annan dag.
Cheers!

Dagens låt: "Lloyd, I'm Ready To Be Heartbroken" med Camera Obscura